De Tjugofyra Timmarna i Vår Herre Jesus Kristi Lidande

De 24 Timmarnas Bitra Lidande av Vår Herre Jesus Kristus av Luisa Piccarreta, den Lilla Dottern i Guds Vilja

† Åttonde timmen
Från midnatt till 1 AM †

Jesus grips i Getsemanehagen

Förberedelse före varje timme

Min Jesus, det är midnatt. Dina fiender närmar sig. Du som har återfått din lugn, torkat ditt blod och stärkt dig av himlen, går igen till dina lärjungar, kallar på dem, varnar dem, tar med dig dem och går mot dina fiender. Så kompenserar du med din vilja för min lathet, ovilja och tröghet i arbete och lidande. Men, min sötta goda! Vad rörande scen som presenterar sig för ögat! Den första att dyka upp är den otrogne Judas. Han närmar sig dig, omfamnar dig, hälsar och kysser dig. Du, kärlek i personlig form, anser det inte nedlåtande att låta dig kyssas av dessa djävulska läppar. Du omfavnar fortfarande honom, trycker honom mot ditt hjärta, vill riva ut honom ur helvetet genom att ge honom ett nytt tecken på din kärlek. Hur kan man inte älska dig, Jesus! Din kärleks mildhet är så stor att den bör kraftfullt dra varje hjärta till att också älska dig. Och ändå blir du inte älskad!

... Genom att låta Judas kyssas av dig försonar du förrädelsen, dissimuleringen, bedrägeriet under masken av vänskap och helighet, särskilt hos de själar som är vigda åt dig. Du be om förlåtelse för varje syndare som verkligen ångrar sig och ödmjukt söker skydd i ditt Hjärta.

Jesus, min sötta goda! Jag ska vara vid din sida och försvara dig. Jag ska ta emot dina läror och lyssna till alla dina ord, ett efter det andra. O hur gott det gör mitt hjärta att höra dina ord till Judas: “Vän, vad har du kommit för?” Det verkar som om du också riktade detta ord till mig, men inte för att kalla mig vän, utan med den sötna namnet 'barn'. ”Barn, vad har du kommit för? ” Du frågar bara för att höra svaret: ”Jesus, jag har kommit för att älska dig.” ”Vad har du kommit för?” ” Du säger till mig när jag vaknar på morgonen; du säger det till mig när jag ber; du säger det till mig från den vigda hostian när jag kommer för att ta emot dig i mitt hjärta. Vad en vacker kall för mig och alla andra själar! Men hur många svarar på ditt fråga med: ”Jag har kommit för att kränka dig.” Andra, som gör sig dumma om dig, fröjdas över varje sorts synd och svarar på ditt fråga: ”Jag går till helvetet!”

Hur jag tycker synd om dig, min Jesus! Jag vill ta repen med vilka dina fiender är redo att binda dig för att binda dessa själar till dig och skona dig denna smärta.

Åter en gång hör jag Din milda röst som, när Du går för att möta dem, frågar Dina fiender: “Vem söker ni?” Och de svarar: “Jesus från Nasaret.” Och Du: “Det är Jag!” Med dessa få ord säger du allt och avslöjar Dig själv som Den Du verkligen är, så att Dina fiender skakas av rädsla och faller till marken som döda. Du, min kärlek, som har ingen lik, kallar dem till medvetande igen med ett andra ”Det är Jag!” och överlämnar Dig själv i deras händer. Men istället för att ödmjuka sig och kasta sig ned vid Dina fötter av skräck, misstro de trotsiga och otacksamma Din godhet, bortser från Dina nåder och under, lägger sina händer på Din rygg, binder och fastnar Dig med rep och kedjor, kastar Dig till marken, trampar på Dig och river ut Ditt hår. Men Du tiggjar tyst med oöverträffad tålamod, bär och försonar alla dessa kränkningar, som införes på Dig med allt större envetighet, trots Dina under. Med repen och kedjorna som binder Dig bryter Du de kedjor av vår synds skuld och binder oss till Dig med kärlekens sötta band. Du mildt utmanar Peter, som vill försvara Dig med svärdet och hugger av ena örat på Malchus, men Du botar det igen. På så sätt vill Du göra upp för de goda gärningarna som inte görs med helig försiktighet och försona dem som faller i synd av överdriven iver.

Min mest tåliga Jesus! Det verkar på mig att dessa rep och kedjor har gett Din gudomliga person en särskild skönhet. På Ditt panna troner en majestät som även Dina fiender ger akt för. Dina ögon skinner, Ditt gudomliga ansikte tar uttryck av djupast fred och högsta godhet, kapabel att göra intryck ens på Din avrättningsmans tjänare. Dina få genomslagande men så milda ord gör dem skakiga. Om de vågar närmas Dig är det bara därför att Du tillåter det.

O min kärlek! Skall Du någonsin kunna erkänna att Du ska binda och kedja för mig, och jag, Din skapelse, inte bör bära kedjor? Nej, nej! Så binder du mig med Dina egna rep och kedjor, bind mig med Dina egna händer. Dessutom medan jag kyssar Dina älskvärda händer ber jag Dig att sätta kedjor på alla mina tankar, min syn, mina öron, min tunga, mitt hjärta, mina benägenheter, hela mitt väsen. Samtidigt som mig binder Du alla människors barn, för de kommer inte längre våga kränka Dig när de känner sötheten av Dina kärlekskedjor.

Min Jesus! Du har redan utlämnat Dig själv i fiendernas händer, för att Du gav dem makten att göra vad de vill med Dig. Jag också, min Jesus, överlåter mig själv i Dina händer så att Du kan göra vad Du vill med mig i full frihet. Med Dig vill jag placera mig i följakt av Din vilja, efterapa Dina försoningsverk och utstå Dina lidanden. Jag vill alltid vara nära Dig, så att det inte skall finnas någon förolämpning som jag inte botar, ingen bitterhet som jag inte söter, inga ögonkast eller smuts på Ditt ansikte utan min omfamning och kärlek. Om Du faller på Din lidandets väg, ska mina händer alltid vara redo att lyfta Dig upp. Jag skall alltid vara med Dig, aldrig lämna Dig ensam i en ögonblick. För att bli mer säker på detta, låt mig gå in i Dig. Om jag är i Din ande, i Dina ögon, i Ditt hjärta, i Dig själv, då kan jag också göra vad Du gör. På så sätt skall jag kunna följa Dig troget. Ingen av Dina lidanden skall undgå mig, för alla dem ska jag ge Dig min kärlek till gengäld.

Jesus, min sötta goda, det är en i natten. Min ande börjar somna. Men jag skall göra vad jag kan för att hålla mig vaket. Om sånen ändå övertar mig, ska den lämna mig hos Dig. Från nu och framåt skall jag låta mina tankar vara hos Dig för att försvara Dig mot Dina fiender, varje andedrag för att följa Dig och sällskap med Dig, varje puls i mitt blod för att säga till Dig: "Jag älskar Dig! ” och kompensera Dig för kärleken som andra inte ger Dig. Jag lämnar varje droppe av mitt blod hos Dig för att kompensera Dig och ge Dig tillbaka äran och respekt som Dina fiender nekar Dig genom sina förolämpningar, deras skämt och smuts, och slutligen låter jag hela min existens vara hos Dig som en skyddande vakt. Jesus, omfamna mig, kramma mig och välsigna mig. Om Du vill att jag ska överlämna mig till lite vila, låt mig vila i Ditt hjärta så att jag ofta kan väckas av Din hjärtslag, snabbt genom kärlek och lidande, för att sällskap med Dig utan avbrott.

Reflektioner och Övningar

av S:t Fader Annibale Di Francia

Jesus gav sig snabbt i fiendernas händer, seende Faderns vilja i sina fiender.

I bedrägerierna, i skapelsens förrädelser, är vi redo att förlåta som Jesus förlät? Tar vi allt ont vi får från skapelsen av Guds händer? Är vi reda att göra allt vad Jesus vill av oss? I korsen, i ansträngningarna, kan vi säga att vår tålmodighet efterliknar Jesu?

Min fångne Jesus, låt Dina kedjor binda mitt hjärta och hålla det stilla för att göra det redo att lida allt Du vill.

Offer och Tacksägelse